torsdag 19 augusti 2010

Första mötet med Sten Broman

"Goddag, unga dam!
Jag undrar om ni skulle kunna tänka er att delta i en uppsättning på Kungliga Operan i Stockholm? Det är Göran Gentele som har ett stort projekt på gång och nu behövs det en ung flicka som vågar visa brösten. Hon ska bara ta ett par danssteg, men hennes roll är viktig. Det är förstås otänkbart att Operans dansöser visar sina bröst, så därför frågar jag nu er om ni kan tänkas vara intresserad?"

Frågan ställdes av den kände musik- och TV-mannen Sten Broman och året var 1964.
Jag var 19 år och jobbade som lättklädd dansös på krogen Tunneln i Malmö. Sten Broman satt bland publiken mest varje kväll, och han skickade både blommor och invitationskort till mig. Misstänksam som jag blev av uppvaktningen, kikade jag på honom i en glipa i ridån. Sten var vid den här tidpunkten 62 år och jag såg honom som en hopplöst urgammal farbror. Alltså tackade jag nej till hans inbjudan till bordet.

En vecka senare kom en kallelse från Tunnelns direktör. Jag beordrades att omedelbart efter min show infinna mig på Tunnelns kontor. Det lät allvarligt, så det var med hjärtat i halsgropen jag gick dit. Hade jag gjort något fel?
På kontoret satt Sten Broman, och det var då jag fick frågan om mitt eventuella intresse att uppträda på Operan i Stockholm.

Dittills hade jag varit i Stockholm en enda gång och jag visste inte mycket om vår huvudstad. Operan hade jag aldrig sett och knappt hört talas om. Trots min begränsade erfarenhet och mina urusla kunskaper förstod jag ändå att det hela rörde sig om något väldigt märkvärdigt.

Sten berättade om både Operan och Göran Gentele. Jag var djupt imponerad. Tidigare hade det största jag sett och upplevt varit Kiviks marknad.

Detta var inledningen på Stens och min nästan 20-åriga vänskap. Vi var vänner fram till hans död 1983.
Ps. Det blev aldrig något operaframträdande för min del. På grund av att Göran Gentele dog, sa Sten.

4 kommentarer:

  1. Hej Gunilla, hörde dig på radion och tänkte, hmm undra om inte min mormor känner till dig... Beställde boken till henne, jo mycket riktigt hon bodde nära dina föräldrar på Maraton och visste mycket väl vem du va. Hon är äldre än dig men så fascinerad av din historia, hon sträck läser din bok med förstoringsglas och eftersom hon själv varit resande så känner hon igen en del personer som du beskrivit i boken och massa minnen blommar upp. Igår var första gången hon berättade för mig om hennes ungdom, resande med tivoli och hur hon och Katarina Taikons vänskap, så roligt! Jag vill tacka dig för att du berättar din historia för oss. Mvh, Stina

    SvaraRadera
  2. Björn Östlund29 augusti 2010 13:14

    Jag har nyss läst din bok och tyckte mycket om vad du hade att berätta. Inte minst avsnitten om Sten Broman, då jag är mycket intresserad av musik och förtjust i den mannen, hans kunnande och hans humor. Det vore roligt om du ville lägga upp några bilder på er två också på nätet!

    SvaraRadera
  3. Svar till Stina.
    Hej Stina och tack för din kommentar. Det stämmer att min mamma bodde på Maratonvägen i Halmstad när hon blev ensamstående. Jag hälsade på henne där ibland.
    Spännande med din mormor. Hälsa så gott till henne.
    Ha det bra!
    Hälsningar
    Gunilla

    SvaraRadera
  4. Svar till Björn.
    Hej Björn! Roligt att du gillar min bok. Om du tittar på inlägget Bilder från 21 juni 2010, så finns där ett par foton på Sten. Ska försöka lägga in några fler, men behöver hjälp till det så det kanske dröjer lite.
    Ha det bra!
    Hälsningar
    Gunilla

    SvaraRadera