Dokumentär om Sten Broman

Påskdagen 24 april sänder SVT dokumentären "Jag är sån här" om tonsättaren m.m., Sten Broman.
Även lilla jag är med på ett hörn. Det handlar då om Stens och min nästan 20-åriga relation. Den relationen var fin, rolig och kärleksfull, det kan jag lova.
Dokumentären är bra och alldeles utmärkt gjord av Carin Bräck och Stefan Karlsson. Det enda som stör mig är när besserwissern Carlhåkan Larsén talar nedvärderande om Stens konstnärskap, samt när Stens lillasyster Erna, 91, låtsas att hon inte vet vad jag heter.
"Vänsterdamen", säger hon i filmen och menar mig. Dåligt, tycker jag, eftersom vi träffades vid flera tillfällen och dessutom hade en viss kontakt runt Stens bortgång och begravning.

För den som vill veta mer rekommenderar jag min självbiografi "Gunilla af Halmstad - ett annat liv i Sverige". I boken kan man läsa mera om Stens och min gemenskap, men också om andra människor jag mött på livets outgrundliga vägar.
Läs om t.ex. den svavelosande och penninghungrige maranatapastorn Målle Lindberg, han som kom i en silverglänsande kostym från ovan (i helikopter) och lovade att frälsa alla syndare på Kiviks marknad. Istället flydde han allt kaos med ett välfyllt kassaskrin under armen.
Läs om chefen för Skansenakvariet, Jonas Wahlström, som i sin ungdom lekte ohämmat med både giftormar och elefanter, men med sitt eget och mitt liv som insats.
Vidare kan man läsa om boxaren och kändisen Bosse Högberg, som ställde upp som min "bodyguard" när jag gjorde reportage åt tidningen Lektyr.
Man får möta skandalmanagern Rolf Inghamn som skrev en porrbok och gav ut den i mitt namn (1967). Ett övergrepp som jag aldrig kan förlåta.
Möt också änkeförföraren Vincent Senise Bjurström, som bet mig i bröstet inför en publik på flera hundra personer. En stor grej för pressen på 1960-talet.
Läs om socialinspektören och chefen för rehab.hemmet Pettersbergsgården i Mälarhöjden, Leif Söderlund. Leifs jobb var att lära oss patienter att leva nyktert. Istället tog han med mig på krogrundor och dessutom gjorde han mig med barn. Fast jag tackar Gud för min underbare son.
Läs om:
den självutnämnda härskarinnan och spåkärringen Eugenia Taikon (i boken kallad Esmeralda), som höll mig tillfångatagen i sin husvagn sommaren 1966.
- den fina östermalmsdamen, som av sin man tvingades gå på vuxengymnasium för att komma ifrån sitt skåpsupande. Ingen bra idé, skulle det visa sig.
- Asta Gustafsson, en bisarr och galen dam som startade ett politiskt parti, gav ut tidningar som handlade om henne själv, och låg i ständig fejd med författaren Ivar Lo Johansson.
- den blodtörstande fakiren Mr Swing.
- trollgubben och suputen Nisse Nordström, som använde mig som lockfågel för att bli bjuden på sprit.
- tältvarietédirektören Knatten Olsson.
- danske teaterdirektören Stig Lommer (ABC-teatern i Köpenhamn).
-skådespelaren Ole Söltoft, som jag spelade mot i danska storfilmen Mazurka på Sängkanten.
- författaren Fritiof Nilsson Piraten.
- homosexuelle och olycklige Antero som med jämna mellanrum var trött på livet.
- min kärlek till transsexuella Lingee Wong.
- alkoholism och kampen för ett nyktert liv.
- självhjälpsterapier, seanser och gröna vågen-kollektiv med haschångor i Brunflo.
Och mycket, mycket mer.