onsdag 30 juni 2010

Blöta möten med Dirch Passer

Dirch Passer var en dansk skådespelare och komiker. Han var mycket folkkär och han medverkade i ca 135 filmer, både danska och svenska.
Jag hade nöjet att få träffa honom flera gånger. Första gången var jag 17 år och då råkade vi helt enkelt hamna på samma krog i Nyhavn. Den kvällen blev blöt.
Senare, 1965, stötte vi ihop när jag jobbade på ABC-teatern i Köpenhamn. Dirch hade själv varit engagerad på ABC och det var när han hälsade på sina skådespelarvänner där, som vi träffades igen.
Minns att vi skålade i "Hyl", en illasmakande djävulsdryck av oljig karaktär. Hyl var suverän om man behövde bota baksmälla, menade Dirch. Ja, Hyl hjälpte mot allt, t.o.m. mot benbrott, sa han.
När jag något år efteråt uppträdde på en krog i Randers på Jylland, kom Dirch och hälsade på. Egentligen var han bara på genomresa, men han stannade i fyra dygn. Det var fyra dygn av konstant festande.
Redan vid frukostbordet serverades det snaps och bier. Sedan blev det naturligtvis påfyllning under dagen och kvällen.
När Dirch reste iväg till vidare äventyr, var jag som ett lallande vrak. Det tog minst en vecka innan jag kände mig mänsklig igen.
Dirch var vansinnigt rolig, både på scenen och privat. Han dog hastigt av en hjärtinfarkt under en teaterföreställning 1980.

måndag 28 juni 2010

Nä, grodan blev ingen prins


Pussade och pussade, men grodan förblev en groda trots att han hette Daniel.

Bilden tagen på Valencia i Köpenhamn 1970 då jag jobbade med Black Magic Show.

Gunilla af Halmstad

måndag 21 juni 2010

Bilder

Stig Lommer, direktör på ABC-teatern i Köpenhamn. Gunilla af Halmstad i mitten. Till vänster grekiska Constance som på den tiden, 1965, var förlovad med komikern Mats Bahr.













Gunilla af Halmstad showar med Stålfarfar himself. Kiviks marknad i slutet av 60-talet.













Gunilla och boaormen Putte.













Tre brudar på folkparks- och krogturné: afrikanska Nambi, israeliska Coco och Gunilla af Halmstad i mitten.










Reklambild.













Striptease med Gunilla af Halmstad på brunnsbalen, Ronneby Brunn. (I röda fjäderns tecken).











Gunilla af Halmstad med boxaren och superkändisen Bosse Högberg. Bosse ställde upp som "bodyguard" när Gunilla gjorde reportage åt tidningen Lektyr i Stockholms "undre värld" 1971.












Show med Vincent Senise Bjurström,känd playboy på den tiden,1966. Efter framträdandet fick Vincent poliseskort, eftersom publiken hotade att göra slarvsylta av honom. Kan tillägga att Vincents mor var den, på sin tid, omskrivna skönheten Betty Bjurström, misstänkt spion.











Sten Broman och Gunilla på bal i Malmö rådhus.













Spåkvinnan Eugenia Taikon som höll Gunilla frihetsberövad sommaren 1966.













Fakiren Mr Swing och varietégänget. Gunilla till vänster framför Mr Swing. Längst fram varieté La Paris direktör Knatten Olsson med fru och son.













Gunilla af Halmstad showar med fakiren Ali Ben Hassan. Kiviks marknad på 60-talet.












Här med författaren Fritiof Nilsson ”Piraten” på Tivoli i Köpenhamn.













Sten Broman och Gunilla leker bröllop på Tivoli i Köpenhamn.












Gunilla af Halmstad spelade Nadja i filmen Mazurka på sängkanten. Här med huvudrollsinnehavaren Ole Söltoft.












Bild från ett releaseparty där en porrbok gavs ut i den intet ont anande Gunillas namn (1967). Skyldig till porrskrivandet var managern Rolf Inghamn. Ett oförlåtligt övergrepp.












Gunilla af Halmstad med Black Theater Group of Prag på Valencia i Köpenhamn.









Gunilla af Halmstad med Black Theater Group of Prag på Valencia i Köpenhamn.

söndag 13 juni 2010

Fångtransport på Medelhavet

Det skulle bli segelsemester i Medelhavet. Makens dröm om att få uppleva livet på ett stort segelfartyg skulle äntligen gå i uppfyllelse. Förväntningarna var stora när vi klev ombord på den vackra farkosten i Marmaris. Föga anade vi då att vi inte skulle få känna fast mark under fötterna på en vecka.
Det blev en mardrömsresa. Vi var sjutton passagerare som trängdes ihop och fraktades ut på havet. Inget fanns att roa sig med. Inte ens en kortlek fanns ombord. Kapten vägrade lägga till vid någon hamn. Det var för dyrt, sa han. Fyra holländare valde att lägga sig på varsin madrass i fören för att sola. Där låg de resten av resan. En engelsman försökte simma iväg, men fick hämtas tillbaka i en eka. Tre av passagerarna tålde inte sjön, utan spydde med jämna mellanrum.
På nätterna snarkades det. Hyttväggarna var tunna och snarkoljuden tävlade i styrka. Värst var grannen. Hans taktfasta RRR-UNKA, RRR-UNKA, RRRR-UNKA höll på att ta livet av mig.
Mot slutet av veckan var holländarna så vidbrända att det såg mer än hälsovådligt ut. Jag kan bara önska att de klarade sig utan men.

När vi äntligen fick gå av båten och åka hem, var maken illröd av både sol och ilska. Han hade försökt skälla ut kapten, men denne hade låtsats att han inte förstod.
Resan var ett fiasko.
Dessutom fick vi aldrig segla, utan vi gick för motor hela tiden.
Men i besvikelsen måste jag ändå erkänna: maten var väldigt god.

Livräddande krogbesök

Följande historia ur verkligheten berättade vännen Lars för mig:
Han (Lars) och några bekanta brukar samlas på en krog vid S:t Eriksplan för att ta ett glas och koppla av tillsammans efter dagens vedermödor. I detta vanligtvis glada gäng finns även den kände TV-mannen Åke Wilhelmsson.
En kväll anlände den annars relativt raske Åke W. svårt haltande och med anletsdragen förvridna av smärta. Han klagade över att det ena benet värkte och ömmade. Tidigare på dagen hade han varit på en vårdcentral för att få hjälp, talade han om. Doktorn där hade givit honom rådet att bege sig till närmaste apotek och inhandla en ask smärtstillande piller. Då skulle saken snart vara ur världen, sa doktorn.
Den doktorn visste inte hur rätt han hade. Hans råd hade så när kostat Åke livet.

Åkes räddning var att det här, bland dryckesbröderna på krogen, fanns en läkare. Denne läkare och vän bad Åke att han skulle slänga upp det onda benet på bardisken för en snabb undersökning.
Efter en enda blick från det erfarna läkarögat blev det iltransport till sjukhuset. En livshotande blodpropp hade så när satt stopp för Åkes fortsatta liv.

fredag 11 juni 2010

Annika Östberg

Måtte det stoppas!! Jag menar radioprogrammet "Sommar" med Annika Östberg som gästpratare. Ska en person vars kändisskap bygger på delaktighet i mord få underhålla oss i media? Vem i mördarbranschen ska få bli sommarpratare nästa år? Anders Eklund kanske? Eller varför inte Thomas Quick?