Rullstolshuliganen på Vaxholmsbåten

Väninnan blev påkörd av en rullstol på Vaxholmsbåten. Det var förra sommaren och efter den händelsen har väninnans vänstra ben inte varit sig riktigt likt. Det ömmar och det viker sig vid de mest olämpliga tillfällen. Inga behandlingar har hjälpt och läkarna står handfallna. Om ingen bot eller bättring sker snart så fruktar jag att våra efterlängtade sommarutflykter till Stockholms skärgård är hotade.
Hela eländet började vid landstigningen i Vaxholm. En liten gumma i elrullstol satte plötsligt fart på sitt fordon mitt i trängseln. Hon la in en växel och körde i full karriär rakt in i väninnans vänstra sida.

När den värsta chocken lagt sig pekade gumman med darrande finger på en liten förskrämd "hoppiland-kalle" och skrek att allt var hans fel.
"Han sa att det var bara att köra", försvarade hon sig ilsket och högljutt.

Den närmaste tiden efteråt var väninnan så gott som invalidiserad. Vänsterbenet värkte och ömmade och skiftade i de mest färggranna kulörer man kan tänka sig.
Men det allra värsta är att benet numera helt utan förvarning plötsligt kan vika sig.
En gång vek det sig när vi stod på en kulle. Ena sekunden stod vi där och beundrade utsikten och i nästa nu såg jag väninnan rulla varv efter varv ner mot ett dike.
"Det gav bara vika", sa hon efteråt.

En annan gång hände det i en trappa. Benet vek sig och väninnan räddade livhanken genom att klamra sig fast i ledstången.

Och nu börjar jag oroa mig för hur det ska bli med våra små sommaräventyr i skärgården.
Jävla rullstolshuligan!!