Sten Broman och jag - en kulturkrock

Sten Broman var TV-kändis. Han var också violinist, dirigent, tonsättare och musikkritiker på Sydsvenska Dagbladet. TV-programmet Musikfrågan, i vilket han var programledare, sågs av de flesta människor i Skandinavien. Sten var dessutom världsvan och intellektuell.
När vi träffades 1964 var jag 19 år och hade just fått ett tremånaders kontrakt på restaurang Tunneln i Malmö. Jag skulle där framträda med två striptease-shower varje kväll. Jobbet på Tunneln var mitt allra första engagemang i lite större sammanhang. Tidigare hade jag turnerat med en ambulerande tältvarieté och uppträtt mest på marknader där Kiviks marknad varit årets höjdpunkt.

Sten var en trogen besökare på Tunneln. Han satt bland publiken var och varannan kväll. Vi blev presenterade för varandra av Tunnelns direktör och en 20-årig vänskap tog sin början.
Kulturkrocken var total.
Sten var tålmodig med mig. Han visste allt och jag visste ingenting. Han undervisade mig i såväl hur man beter sig i "finare" sammanhang, som hur man använder språket på ett korrekt sätt. Han tog med mig på opera, teater och konstutställningar. Han visade mig vilka böcker han tyckte var värda att läsa och han tog med mig på resor, bl.a. till Paris. Det blev många lektioner och det var en hård skola. Sten var en sträng lärare, men vi hade också väldigt roligt ihop.
Faktiskt har jag aldrig haft så roligt och skrattat så mycket som tillsammans med Sten.
En gång sa han på fullt allvar:
"Jag ska lära upp dig tills du får så exklusiva vanor att ingen jävel har råd att bjuda ut dig".

Jag vill tillägga att jag är oändligt tacksam för den skolning jag fick av Sten.

I min självbiografi "Gunilla af Halmstad - ett annat liv i Sverige" har jag skrivit om min vänskap med Sten Broman.