Djurpratare med dubbelmoral

Träffade en gammal bekant härförleden. Hon berättade exalterat att hon gått på kurs och lärt sig förstå djurens språk. Hon sa sig nu kunna tala med olika sorters djur, och mot betalning kunde hon förmedla till hussar och mattar vad deras skyddslingar tyckte och tänkte om sin tillvaro. Ivrigt och övertygande malde hon på om sin enorma kärlek och förståelse för hela världens fauna. Hon kunde t.o.m. föra diskussioner med insekter, anförtrodde hon mig. När vi träffades hade hon just haft en pratstund med en humla, fick jag veta. Hon försäkrade att hon älskade alla djur över allt annat, och hon skulle aldrig kunna skada ens det minsta lilla kryp, inte ens en blomfluga - nä, inte ens en spyfluga för den delen.
Jag kunde inte vara annat än övertygad om att jag hade en sann djurvän framför mig. Efter en stunds pratande kom vi överens om att det skulle sitta fint med en bit mat. Alltså gick vi in på närmaste matställe. Till min förvåning beställde djurvännen fläskkotlett. Och medan hon tuggade och svalde berättade hon vidare om sitt intressanta samtal med humlan.
"Men grisen då", påpekade jag. "Äter du av en gris så deltar du i dess slakt".
"Va", djurvännen såg överraskad ut. Hon tittade förvånat först på mig och sedan på kotlettbiten som spetsad på gaffeln var halvvägs till munnen. Hon slutade tugga, såg under en sekund förvirrad ut och sa sedan:
"Oj, tänkte inte på det. Fast de e ju inte ja som haft dö på den".