"Jättebabyn" Nisse

"Jättebabyn" Nisse gjorde skäl för sitt smeknamn. Han var närmare två meter lång och hans rondör var mer än väl tilltagen. Hans hud var slät (utspänd) och hans ansiktsfärg skiftade i olika röda nyanser beroende på sinnesstämningen. Trots att den röda kulören slog över i lila på näsan så påminde han utseendemässigt väldigt starkt om just en jättebaby.
Nisse var trollkarl. Ingen kunde som han, hantera en kortlek. Ja, han var en mästare i kortmanipulering trots att hans fingrar var tjocka som lunchkorvar. Han må ha haft svårt att förflytta sin väldiga stofthydda, men fingrarna var snabba som lärkvingar.
Nisse hade dessutom talets gåva och han hade en övertalningsförmåga som kunde göra vilken bilhandlare som helst grön av avund.
Sina talanger utnyttjade han såväl på scenen som i vardagslivet. Nisse var nämligen ständigt på jakt efter sprit. Hans alkoholbegär överskuggade alla hans andra behov i livet. All hans vakna tid gick åt till att med hjälp av kortlek och munläder förmå folk att bjuda honom på krogen eller åtminstone på några supar. Han lyckades väl.
Under säsongen 1963 då vi jobbade ihop på varieté La Pari, såg jag inte honom nykter en enda gång. Ofta sågs han sitta som medelpunkten i ett gäng där flaskor och glas klirrade muntert. När Jättebabyn höll hov kunde han förleda den mest inbitne nykterist att öppna munnen och svälja både en och två klunkar brännvin.
Under Nisses villiga ledning färdades jag, 18 år gammal, in i alkoholismens dimmiga värld. Det skulle kosta mig mycket elände och över 20 år att ta mig ur den världen igen.
Kanske är det fel att skylla på Nisse, men ingen som kände till omständigheterna kan förneka att han var en starkt bidragande orsak till min alkoholism.
Undrar hur livet skulle blivit om Jättebabyn Nisse varit absolutist????