Påtvingad underhållning

Titt och tätt drabbas man av påtvingad underhållning i form av medmänniskornas mobilsamtal. Häromsistens var det en ung dam i 20-årsåldern som satt bredvid mig på pendeltåget mellan Märsta och Stockholms Central. Under hela restiden hade hon sin mobil tätt tryckt mot örat och hon hann tala med fem olika personer som hon berättade exakt samma historia för;
"Jo", sa hon, "jag e så jävla stressad. Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Måste hinna med tåget hem till Sundsvall å det går om några minuter. Missar jag det så e jag rökt. Det har blivit så konstigt, igår var jag och handlade kläder, har aldrig köpt så dyra jeans nån gång förut - nästan 2.000 spänn. Å så köpte jag en tröja också. Skitdyr. Å nu e jag pank. Å så åkte jag till Tullinge för där skulle jag övernatta hos Bettan, men hur det nu blev, så hamnade jag hos Hebbe i Märsta sen. Det blev så rörigt å nu går tåget snart å pengarna är slut....."

Ett annat intressant mobilsamtal tvingades jag höra på bussen från Nacka till Slussen. En tonårsflicka satt på sätet bakom mig och sa följande:
"Fy fan alltså, hade man fått en krona för varje gång man varit i säng med en kille , ja fy fan, då skulle man ju varit miljonär nu......"

Idag hörde jag två äldre damer på bussen (utan mobiltelefoner) högljutt diskutera en icke närvarande väninna.
"Det är inte klokt vad Elsa äter å stoppar i sig", sa den ena damen. " Vart ska det bära hän? Idag åt hon fem kanelbullar å fyra sockerkaksskivor till kaffet. Å igår var jag nere i matsalen å sa till dom att inte servera henne mera mat. Då hade hon varit där å ätit lunch tre gånger..."

Ja, vart ska det bära hän?